Fölet som aldrig reste

Innan vi börjar finns det något du bör veta. Det här är inte Harriets röst. Harriet har skrivit varje ord i det som följer, och siffrorna är hennes. Men hon har ännu inte hittat de fyrtiofem lugna minuter som krävs för att spela in en röst ordentligt, eftersom föl och hästbranschen hela tiden vinner den diskussionen. Därför ersätter jag henne. Tills vidare. Allt härifrån är Harriet. Varje amerikansk köpare ställer samma två frågor, oftast i samma ordning. Vad kostar det att få hästen hit? Och hur lång tid tar det? Jag har slutat ge det snabba svaret, eftersom det snabba svaret är fel tillräckligt ofta för att vara ett problem. Så låt mig ge dig det långa. Det tar ungefär tio minuter, och i slutet vet du mer om att importera en häst från England än de flesta som redan gör det. Jag heter Harriet Smith. Vi föder upp och tränar boppningshästar i Kent, och vi skickar dem över hela världen. Låt mig börja med det som förvånar folk mest. Den enskilt största variabeln för vad det kostar att ta en häst till Amerika är inte hästens pris. Det är inte flygbolaget, årstiden eller hur långt du bor från flygplatsen. Det är om din häst är en valack, ett sto eller en hingst. Så här ligger det till. Storbritannien klassas av de amerikanska myndigheterna som drabbat av en sjukdom som heter kontagiös equin metrit, CEM. Det är en smitta i könsorganen. Klassificeringen gäller landet, inte din häst, och den betyder inte att någon tror att din häst bär på något. Men den innebär detta. En valack, oavsett ålder, är undantagen. Han landar, står tre dagar i federal karantän, och sedan är han din. Ett sto över två år landar, står samma tre dagar och går därefter in i ytterligare två till tre veckors CEM-karantän. En hingst över två år landar, står sina tre dagar och går sedan in i trettio till fyrtiofem dagars karantän, under vilken han måste betäcka två testston naturligt, som därefter provtas och blodprovas själva. På din bekostnad. Mellan en valack och en hingst som köps samma dag skiljer det alltså flera tusen pund och ungefär en månad. Inte för att den ena är en bättre häst. Enbart på grund av vad som finns under honom. Om du köper en ung häst finns det goda nyheter här. En häst under två år som aldrig har använts i avel är helt undantagen från CEM. Unghästar hör till de enklaste hästarna att importera. Då så. Pengarna. Jag tänker ge dig verkliga siffror, eftersom jag nyss har låtit vår transportör offerera dem skriftligt, och jag vill hellre att du hör dem av mig än gissar. Ta en valack som landar i New York. Från vår anläggning i Kent till dörren till den amerikanska karantänen blir det knappt tiotusen pund. Det fördelar sig ungefär så här. Trehundrafemtio pund för att få honom från Kent ner till Europa på den delade lastbilen. Sjuhundra pund för veterinärarbete och blodprover innan han reser. Ungefär fjortonhundra pund för exportintyg, tullklarering och den veterinära kontrollen vid gränskontrollstationen i Calais, eftersom varje häst som lämnar landet för Europa sedan Brexit går igenom en sådan. Tvåhundrafemtio pund för ett par nätter i stall nära flygplatsen. Hundrafemtio för ombudet. Sedan fyratusentrehundra pund för själva flygningen, från Liège till JFK, där tre hästar delar en box, med en professionell flygskötare ombord. Och på andra sidan ungefär tvåtusenniohundra pund för de tre dagarna i karantän. Knappt tiotusen. Det är den ärliga siffran, och den jag själv skulle vilja veta. Nu tillkommer tre saker, och det är här folk blir överraskade. Den första är flygplatsen. New York är det billigaste inflödet. Miami, Chicago och Los Angeles kostar alla mer att flyga till, och Los Angeles kostar mer även på marken. Skillnaden mellan att landa i New York och i Los Angeles är tusentals pund för exakt samma häst. Ligger ditt stall långt från östkusten kan det ändå löna sig att flyga närmare hemmet, men skaffa båda siffrorna innan du bestämmer dig. Den andra är transporten från karantänen till ditt stall, som ingen offert inkluderar, och som enbart är en fråga om avstånd. Och den tredje är den nya, och den jag vill att du hör ordentligt. Sedan den 24 juli i år belastas brittiska varor som förs in i USA med ytterligare tio procents tull. Levande hästar är inte undantagna. Den tas ut på priset på försäljningsfakturan och växer alltså med hästens värde. På en häst för tjugofemtusen pund blir det tvåtusenfemhundra pund. På en häst för hundratusen pund blir det tiotusen, vilket är mer än hela fraktkostnaden. Det finns också en tullhanteringsavgift på en tredjedels procent, men den är liten. Jag ska vara rak med dig. Den tullen prövas i amerikanska domstolar och kanske inte består. Men den gäller i dag, och alla råd du läser på nätet om att hästar förs in i Amerika tullfritt skrevs före juli och har inte uppdaterats. Be ditt tullombud bekräfta läget den dag du köper. Låt mig prata om föl och avelsston en stund, eftersom det finns en regel här som överraskar många. Ett föl måste vara helt avvänjt och van vid grimma innan transporten ens kan bokas. Vår transportör avvänjer inte ett föl på en lastbil och vägrar hämta ett som har avvänjts för nyligen. Ett avelssto måste också ha fått sitt föl taget ifrån sig innan hon hämtas. Ett föl är alltså inte en häst man bestämmer sig för att skicka nästa vecka. Avvänjningen måste planeras och göras ordentligt hemma, och fölet ska leda fint i fölgrimma när det reser. Jag har sett regeln tillämpas, och jag var glad över den. Jag hade ett föl som skulle hämtas i Belgien, och säljaren, som var oerfaren, hade inte avvänjt det. Jag hade förmedlat varje detalj i förväg. Chauffören var fullkomligt tydlig mot honom. Det fölet skulle inte skeppas. Och lastbilen åkte utan det. Nu var det obekvämt. Det kostade mig tid och det kostade mig pengar. Och det är precis vad jag vill höra. För alternativet är ett bolag som rycker på axlarna och lastar fölet ändå. Och om en transportör släpper igenom det, fråga dig vad den släpper igenom mer. Med din häst. På tio tusen meters höjd. Där du inte kan se dem. Vi skickar med John Parker International, och vi har aldrig haft en transport som gått fel med dem. Det är hela anledningen till att vi anlitar dem. De kommunicerar ordentligt, vilket är ovanligare i den här branschen än det borde vara, och deras chaufförer är skickliga yrkesmän, alla med gott hästsinne. Det betyder mer än folk inser, för det är chauffören som har din häst klockan två på natten vid en gräns. Inte jag. Ett dräktigt sto kan resa, men tidsfönstret stänger tidigare än man tror. Ungefär två månader före beräknad dag, och vissa transportörer är strängare. Det finns en god anledning utöver den självklara. Hon behöver tid att vänja sig vid den nya miljön och bygga upp de antikroppar som går över i råmjölken till fölet. Därför flyttar vi henne mitt i dräktigheten, eller väntar tills hon har fölat. Vad måste du då faktiskt göra? Mycket lite, och det menar jag. Vi sköter pass och mikrochipsuppgifter, veterinärarbetet och blodproverna, båda exporthälsointygen, tulldeklarationerna och gränskontrollen. Vi bokar flyget och karantänen via vårt fraktombud. Det är ingen extra tjänst. Det är en del av att sälja en häst till dig. Hit hör även EORI-numret, den tullidentifierare som varje brittisk importör och exportör har behövt sedan 2023. Eftersom exportdeklarationen är vår att göra är det också vi som innehar numret. Du kan se råd som säger åt utländska köpare att registrera ett. Du behöver inget brittiskt tullnummer för att köpa en brittisk häst. Två uppgifter är verkligen dina. Du behöver ett tullombud i USA som sköter införseln och tullen, med dig som importör. Och du bör anlita en egen veterinär för köpbesiktningen, oberoende, med rapport och röntgenbilder direkt till din egen veterinär hemma. Det skulle jag rekommendera även om du litar helt på mig. Särskilt om du litar helt på mig. Låt mig faktiskt vara tydligare med det, för det är det jag känner starkast för. Vi rekommenderar inga veterinärer. Vi ger dig alternativen och håller oss sedan utanför. Vi använder själva Bell Equine lokalt och säger det öppet, men vi styr dig inte. För i samma stund som vi väljer din veterinär blir din besiktning mindre värd. En säljare som rekommenderar din veterinär har i det tysta tagit något ifrån dig. Besiktningen är det enda steget i hela processen som finns till för att skydda köparen från säljaren, och hela dess värde kommer av att veterinären inte är skyldig säljaren något. Välj därför själv. Och om någon säljare, jag inräknad, pressar dig mot en viss klinik, se det som information om säljaren. En sista sak, och det är den ärliga delen. Det finns en verklig risk i den här processen, och du bör känna till den innan du skickar pengar. Under den amerikanska karantänen testas varje häst för piroplasmos. Om det testet blir icke-negativt nekas hästen inträde. Det finns inget omtest och ingen överklagan. Det är ovanligt, men det är anledningen till att vi testar här hemma, flera veckor innan en häst över huvud taget går upp på en lastbil. De brittiska resultaten erkänns inte formellt av de amerikanska myndigheterna och garanterar därför ingenting. Men de är det som hindrar att en häst tar sig hela vägen till New York och skickas tillbaka. Det är processen. Veckor, inte månader, för en valack. Längre för ett sto. Ännu längre för en hingst. Verkliga pengar, men kända pengar, och inget av det dolt. Vill du se vad en viss häst skulle kosta har vi lagt en kalkylator på vår webbplats där du kan välja vilken häst som helst i vårt sortiment, ange vart den ska och vad du betalar, och den visar varje rad med källan den kommer från. Du kan få hela uppställningen på e-post om du vill ha en kopia. Eller så ringer du bara mig. Ärligt talat är det enklare. Jag har skickat hästar till köpare över hela Amerika, och jag går hellre igenom det med dig än att du ska räkna ut det från en webbplats. Tack för att du lyssnade.